Så har jag nu deltagit för första gången i en av Malmö Kanotklubbs turer. Kristihimmelshelgen tillbringade jag i kajak i Blekinges skärgård vid Nytäppet. Det blev en härlig långhelg. Vädret började inte så bra med mycket vind och ganska kallt men det blev bättre och bättre och sista dagen var det i det närmaste sommarväder.
Men det var bara roligt med omväxling. I början fick man mycket övning i paddling i vind och vågor från olika håll. Jag upptäckte också att låga temperaturer behöver inte betyda att man fryser. Jag har alltid trott att man skulle vara ganska blöt och därmed kall men så var det inte. Det var bara händerna och underarmarna som blev lite blöta men aldrig kalla. Och klubbens kapell fungerar också bra och man slipper få in en massa vatten när en våg sköljer över kajaken. Det fanns folk med egna kajaker och kapell som var mycket blötare än jag.
Första dagen var vi tre som åkte upp i förväg. Vi var i vattnet vid 13 tiden och paddlade ut till Tärnö vars norra kant vi följde innan vi vände tillbaka. Först hade vi tänkt övernatt vid Bockö men två andra deltagare som kom på kvällen ville inte flytta sina tält så vi gav oss och paddlade tillbaka till Östra Bokö där vi kom att övernatta under hela vistelsen.
Andra dagen var vi fem som paddlade ut till Tärnö. Vi gick i land vid en hamn i västra delen och lunchade. Sedan bestämde vi oss att runda Tärnö moturs. När vi rundat öns västspets tornade vågorna upp sig. Det hanterade jag genom att paddla ganska hårt, vilket resulterade i att jag drog ifrån de andra. Dock hakade en av de mer erfarna på så jag var inte ensam (tack) och eftersom jag såg honom i ögonvrån så trodde jag de andra var med. Det hela gick bra ända tills vi efter öns södra spets vände av norrut. Först hade jag väldiga problem att få kajaken att svänga men tillslut fick jag svänga ganska skarpt norrut och då löd kajaken och vi fick en rejäl surf. Den var dock svår att hantera genom att paddla hårdare och hårdare och efter några vågor så rullade jag runt. Efter två försök att rolla upp gav jag upp och gick ur kajaken. Snabbt upptäckte två av de erfarna paddlarna min situation och kom till undsättning. Jag hade tidigare mätt vattentemperaturen till 10 grader där vi startade första dagen men vattnet kändes inte alls så obehagligt kallt som 10 grader borde kännas. Jag kunde ta det lugnt och invänta räddningen och att den andra kajaken kommit ordentligt på plats innan jag gick upp. Det gick också att paddla ända tillbaka till där vi lunchade utan att jag frös. På något vis lyckades jag fortsätta utan att slå runt igen. Senare har jag fått reda på att den kajak jag valt (Pint65 glasfiber) är en katastrof i vågor. Klarade jag den i meterhöga vågor då klarar jag det mesta, menade man.
Tredje dagen paddlade hela gänget, 19 personer, till Tjärö.Vid det beryktade Alböle gick vågorna höga men det gick bra och jag tyckte aldrig jag var på väg att rulla runt. Dagen innan var det någon som tyckte att om jag klarade Albölet i vågor med pointen så var det en prestation. Nu hade jag tänkt igenom paddlingsteknik och stöd mer och fått en del råd av folk som hört att jag gått runt så nu hade jag ett mycket bredare register att tillgå. Ofta kunde jag glida på surfen med paddeln ute åt ena sidan och låta den glida på vågen och ge stöd. Kändes mycket säkrare än gårdagens hårda paddlande.
Sista dagen vaknade jag redan lite efter fem och när jag strax innan 6 anade solen på tältduken gick jag ut för att njuta av den fina morgonen och fotografera. Det var kav lugnt och väldigt fint morgonljus. Jag gick upp på en klippa och tog några bilder och fortsatte sedan ner till stranden på norra sidan, där vi campade i fjor med F&S. Gick sedan en runda på norra sidan. Redan vid 8 var ljuset mycket sämre.
Denna sista dag blev det riktig glassepaddling i sommarväder till Karlshamn där vi käkade lunch på restaurang. Stora delar av paddlingen hem var vi några som marchade i ganska högt tempo. Det var härligt och verkligen meditativt. Man fokuserade bara på paddeltagen. Då och då tittade man i och för sig upp och njöt av omgivningen också.
Det var en härlig och lärorik helg. Jag har lärt mig mycket om hur man hanterar vågor från olika håll och surf och jag kan också konstatera att jag kan hålla ett högt tempo uthålligt om det behövs och behöver inte känna mig orolig att jag ska vara en bromskloss i gruppen. Tempot och uthålligheten borde räcka för MKK turer av klass svår och troligen också hanteringen av vågor från olika håll. Får pejla lite vad erfaret folk säger om t.ex. Ven och Hallandsväderö turer och de svårigheter och risker de utmanar med. Det hade varit roligt om jag kunde följa med på turen till Mön.
Bilder kommer snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar